Pump it up!

Imorse återvände jag till gymet efter julledigheten. Jag VET att det är mitten på januari och att mitt jullov officiellt var slut redan förra veckan men... det tog emot lite (eller ganska mycket faktiskt) att återuppta träningen efter långledigheten. Jag var helt enkelt livrädd för att alla träningsresultat jag uppnådde under hösten ska vara som bortspolade av långa sovmornar, julmat och julsprit. Jag tror till exempel att jag inte längre kan springa 1,5 mil i snabbt tempo. Bara jag tänker på det så blir jag alldeles trött i kroppen och det känns som om jag bara skulle klara någon eller några kilometer. Och eftersom att jag inte vill börja återtåget med ett nederlag så var jag med på ett pump-pass, och lämnade löpningen till någon annan dag, och passet gick jättebra men vänta bara till kvällen när träningsvärken kommer. Jag tycker i och för sig att det är rätt skönt med lite träningsvärk om det är lagom mycket vill säga.

En märklig sak var att jag inte pratade med någon människa över huvudtaget på gymet. Jag sa förstås "Hej" och "Hejdå" till tjejen i receptionen och sen sa jag "Tack! Det var ett bra pass." till instruktören efteråt men det var allt. Före det stora träningsuppehållet så småpratade jag alltid med iallafall någon men idag kände jag inte igen någon. Det känns lite märkligt eftersom jag ska spendera resten av dagen hemma själv och alltså inte kommer att prata med någon förrän tidigast framåt fyratiden. Det kanske är läge att ringa upp någon för lite småprat.